Blogginlägget skrevs och publicerades av Tomas Rolfhzon Ekman.
”Jag gråter inte över att jag inte blev någon raketforskare inte heller blev jag någon lokförare, det kanske var tur för jag ville aldrig bli någon heller. Poängen i kontentan är att jag blev ett offer för den tidens grupptryck, alla andra ville bli plåtslagare och det blev jag också fast jag hatade plåtslageri. Men ändå utbildade jag mig och även jobbade som plåtslagare i några år, tills jag sa upp mig och gick vidare…
Länk till hela inlägget hos Tomas Rolfhzon Ekman: Utdrag från dagbok: När drömmarna rann ut i sanden?
