Blogginlägget skrevs och publicerades av Tomas Rolfhzon Ekman.
Mina egna många skuggikoner dansar tillsammans ohämmat ut över ängarna som om det vore ett evig party för hela slanten. Idag kör kroppen den där nakna varianten den ni vet utan vare sig mentala tvångströjor https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/utstallningen-synd-och-skam eller nåt påtvingat otympligt fodral. Den har som sagt inget att skämmas för? Varför då jag är den jag är och blir den jag blir? Skulle den mot förmodan skämmas är det inget som jag alls bryr mig om tvärtom…
Länk till hela inlägget hos Tomas Rolfhzon Ekman: Balansen mellan skuggorna känns okej utan mellanhänder?
